Montessori
Pedagogiken | Den
förberedda Miljön
| Pedagogen
| Materielen
 Första
gången jag kom i kontakt med montessoripedagogiken var
när jag arbetade som barnflicka. Barnen där gick
på Montessoriförskola och jag läste en bok
som heter ”Lära genom lek” av Lesley Britton.
Det jag kände när jag läste den boken (som
handlar om Montessori i hemmet) var att ”wow,
det är ju så här jag gör! Är det
en speciell pedagogik?”.
För att kort beskriva en (för den oinvigde) ganska
invecklad pedagogik så brukar man använda två
uttryck som kännetecken: ”Följ barnet”
och ”Hjälp mig att göra det själv”.
Pedagogiken
” en undervisning
som barnet ska ha behållning av måste vara sådan
att den hjälper
dem vidare på vägen mot självständighet.”
( Montessori, Upptäck barnet (1998), sid 70)
Pedagogiken utvecklades för hundra å
sedan och innebär att man måste bilda sig en uppfattning
om varje barns individuella behov. Detta är något
som det idag trycks hårt på i läroplanen
för förskolan (Lpfö-98) och man kan därför
med god grund påstå att Maria Montessoris tankar
fortfarande står sig mer än väl.
Pedagogiken som Montessori utvecklade bygger på noggranna
observationer av barns utveckling. I sina studier av barn
från olika samhällsklasser och kulturer upptäckte
hon att det fanns vissa inneboende egenskaper som var gemensamma
för barnen oavsett varifrån de kom. Dessa egenskaper
är:
• Det absorberande sinnet
• De känsliga perioderna
• Alla barn vill lära
• Alla barn kär genom lek
• Alla barn vill bli självständiga
Det absorberande sinnet är barnens ”sjätte”
sinne. Det ger barnet ett unikt sätt att lära sig
på då det helt omedvetet och urskillningslöst
tar emot all information från sin omgivning, och omvandlar
det till kunskap. Alla intryck suger barnet åt sig som
en svamp och de blir till en del av barnens personlighet.
Barnet lär sig genom att bara finnas till. Han absorberar
allt med sina sinnen, både bra och dåliga saker.
Under de känsliga perioderna tränar
barnet upp olika specifika färdigheter. Hela barnets
intresse är inriktat på en enda företeelse
som han/hon upprepar om och om igen. De blir fullständigt
uppslukade av det de håller på med och blir mycket
frustrerade och arga om vi avbryter dem. En vanlig företeelse
är att barnen som håller på att lära
sig gå hela tiden vill gå i trappor. Nästan
alla föräldrar har erfarenhet av detta och vet hur
argt barnet blir när man måste avbryta det.
I en känslig period lär sig barnet omedvetet och
enkelt. Den kunskap som barnet tillägnar sig under en
känslig period blir bestående. En känslig
period kommer aldrig tillbaka, och därför är
det viktigt att inte avbryta barnet.
Alla barn vill lära och de lär
sig genom att delta aktivt i vardagen och genom att det får
arbeta med sina händer. Maria Montessori betonade vikten
av sambandet mellan hand och hjärna. Intellektet utvecklas
genom kroppsrörelse. Hjärnan, musklerna och sinnena
måste samverka för att inlärning ska ske.
Med denna aktiva syn på inlärning förstår
man att de är svårt för barnet att lära
enbart genom att lyssna, eller än värre ständigt
se på tv då detta inte inbjuder till någon
samverkan alls.
Alla barn lär genom lek
Leken är ett begrepp som ofta misstolkas inom montessoripedagogiken.
Många tror att barnen i Montessoriförskolor bara
leker och inte lär sig något. Andra tolkar det
som att barnen aldrig får leka utan bara måste
arbeta. För ett barn är lek en rolig, frivillig,
meningsfylld och spontan sysselsättning. Den är
ofta kreativ och innefattar problemlösning liksom inlärning
av nya ord och nya sociala och fysiska färdigheter.
Den stimulerar barnet till att ta in nya idéer och
praktisera dem att anpassa sig socialt och bearbeta känslomässiga
upplevelser. I leken får barnet också tillfället
att bearbeta mer mörka upplevelser som tex död.
Leken gör att barnen har kontroll över situationen
och när som helst avbryta om det blir för otäckt.
På en Montessoriförskola är barnen fria att
själva välja aktiviteter (lekar) och det finns gott
om materiel som genom lek, aktivitet och sinnesstimulans hjälper
och uppmuntrar barnet till att lära sig. På förskolan
ska barnen även ges mycket tid till annan fri lek som
tex rollekar där de får möjlighet att pröva
på framtida roller, bearbeta upplevelser och utveckla
sin sociala förmåga.
Alla barn vill bli självständiga
Redan från födseln strävar barnet
efter att bli en självständig individ och de första
stegen i denna utveckling är att lära sig äta,
sitta och gå. Det bästa sättet att hjälpa
barnet att bli självständig och oberoende är
att visa på vad som behöver göras för
att lyckas med olika saker.
I all välmening hjälper ofta föräldrar
till för mycket och på fel sätt och hindrar
på så vis barnets utveckling. Låt alltid
barnet försöka knäppa jackan själv, bädda
sin säng och ta på sig sina skor. Visa dem hur
man gör men låt dem göra själva handlingen
själv. Barnet lär sig av aktivitet, inte genom att
få alla saker gjorda av vuxna. Det är detta som
uttrycket ”Hjälp mig att göra det själv”
vill beskriva.
Den förberedda miljön
”Den förberedda
miljön måste vara utformad på ett sätt
som hjälper alla barn att utvecklas maximalt”
Den förbereda miljön på
en Montessoriförskola är utformad så att den
både fysiskt och psykiskt ska vara tillfredsställande
för barns behov i olika åldrar. Miljön är
attraktiv ur både praktisk och estetisk synvinkel och
den lockar barnen till meningsfulla aktiviteter.
På Montessoriförskolan sätter vi barnen främst
och den fysiska miljön är anpassad efter dem, inte
efter de vuxna. Alla möbler är små och lätta
och hyllorna är placerade lågt. All materiel är
riktig. Det vill säga, tallrikar ska vara av porslin,
sopkvastar ska vara precis som den vuxnes men i barnstorlek
och de får putsa skor med riktig skokräm. Riktiga
föremål hjälper barnet att förstå
att de måste vara försiktiga med dem då de
används. Det stärker även barnets självförtroende
att de vuxna litar på att de kan bära till exempel
en vacker vas av glas.
Förskolans miljö präglas av hemtrevnad och
vi vill att våra barn ska känna att förskolan
tillhör dem.
Miljön ska också uppmuntra barnen till aktivitet
och rörelse.
I den förberedda miljön på förskolan
ska våra barn
• Må bra
• Utveckla sitt självförtroende
• Kunna röra sig fritt
• Få sitt behov av ordning tillgodosett
• Bli stimulerade
• Få sitt behov av kunskap tillgodosett
Pedagogen
”En bra handledare
är någon som visar dig underbara
platser, som du inte tänkt på att gå till
på egen hand”
Som pedagog på en montessoriförskola
är den viktigaste uppgifter att iordningställa den
förbereda miljön, att observera barnen och att fungera
som handledare istället för den mer traditionella
lärarrollen.
Genom observationer får vi reda på i vilken känslig
period det enskilda barnet befinner sig och kan då erbjuda
honom en passande materiel som svarar mot hans behov. Som
lärare ska vi locka, uppmuntra och inspirera barnen till
att variera sina aktiviteter. Vi ska vara tydliga och fasta
för att skapa ramar som ger trygghet för barnen.
Vi ska verka för att barnen blir fria och självständiga
individer.
På förskolan ska en pedagog
• Vara en god förebild.
• Vara medveten om sitt eget beteendemönster och
tänka på hur hon är. Barn gör inte som
vi säger utan som vi gör.
• Ha ett verkligt intresse för barn och känna
vördnad för dem.
• Vara ödmjuk och ha ett öppet sinne för
att förstå hur varje barn tänker och se varje
barns unika egenskaper.
• Vara lågmäld och lugn samtidigt som hon
är entusiastisk och vet hur hon ska locka barnen till
olika aktiviteter.
Materielen
”barnen ska få
välja det som svarar mot deras inre behov”
(Montessori, Barndomens gåta, (1998), sid 118)
För att kunna möta
barnets behov av stimulans och aktivitet utvecklade Maria
Montessori arbetsmateriel för alla tänkbara intresseriktningar
och mognadsstadier. Materielen ska ge möjlighet till
rörelse och arbete med händerna eftersom handen
är hjärnans redskap.
Materielen finns bara i en uppsättning och det lär
barnen att vänta på sin tur utan tjat från
vuxna. Det lär dem även att respektera andras arbete
och utvecklar tålamod.
För att tillgodose barnens behov av ordning finns var
sak på sin plats. Materielen ska vara hela, rena och
kompletta för att ge barnet en upplevelse av skönhet
och förståelse för sin omvärld. Varje
materiel har en felkontroll som främjar den intellektuella
utvecklingen och självständigheten. Ingen annan
behöver tala om för barnet när han har gjort
rätt eller fel utan han upptäcker det själv.
En vanlig materiel med inbyggd felkontroll är pussel.
Barnet märker själv om pusselbiten passar eller
inte.
Felkontrollen får barnet att ”tillämpa sin
slutledningsförmåga, förmågan att kritisera
och utnyttja den uppmärksamhet som blir alltmer intresserad
av exakthet, samt en intelligens som blir mer vaken för
att särskilja små olikheter”. (Montessori,
Upptäck barnet, (1998), sid. 114).
Materielen är utåt sett den tydligaste skillnaden
mellan en Montessoriförskola och en vanlig förskola,
men det är viktigt att veta att materielen inte är
det mest centrala inom pedagogiken. Däremot är det
en god hjälp på vägen.
Materielen är uppdelad i fem stora grupper:
• De praktiska vardagsövningarna
• Den sensoriska materielen
• Språkmaterielen
• Matematikmaterielen
• Kulturmaterielen
|
